Susanne hoppas bräcka sjätteplatsen från förra året

Hon är specialist på att utbilda unga hästar. Nio segrar i kvalitetstävlan talar sitt tydliga språk. Hennes särskilda sinne och utomordentliga handlag gör att spekulanterna står i kö för hennes adepter. Chasmir är faktiskt den första hon behållit och lotsat hela vägen upp till Grand Prix. För tre år sedan begick de GP-premiär tillsammans. I fjol kom det riktiga genombrottet och i år har småländska Susanne Gielen efter flera fina framgångar en OS-biljett inom räckhåll.

Femteplatsen i Grand Prix  och sjätteplasten i GP-special, i konkurrens med hela världen vid världscuptävlingarna i s`Hertogenbosch i mars var ett styrkeprov. Segern i GP i Holte ett annat.

Men tyvärr kan ridsporten emellanåt bjuda på beska bakslag. Och ett sådant har Susanne nyligen fått smaka på. Under ett träningspass i våras vrickade Chasmir till sig och blev halt. Visserligen inget allvarligt, men med ens rök två viktiga observationstävlingar i Köpenhamn och Strömsholm.
–Ja, det är hårt men det är så här det är med hästar, suckar hon tungt, det får man lära sig om och om igen.
Klart hon är besviken. Innan  han trampade snett hade hon dessutom tagit hela april ledigt för en månads intensivträning hos tyske Johnny Hilberath.

Men nu är Chasmir frisk igen. Nu gäller det att stärka upp honom för att få tillbaka formen till nästa styrkeprov  -  SM i Enköping som blir hennes fjärde SM totalt.
-Det vore kul att  bräcka sjätteplatsen från i fjol, säger Susanne.

Historien om Susanne och Chasmir är som en saga. Det handlar om ren och skär förälskelse och Susanne väntade verkligen länge på ”den rätte”.
-Chasmir var faktiskt min långt innan han ens var född, berättar hon.
Under flera år tillbringade hon långa träningsperioder hos framlidne tyske tränaren Walter Christensen för att stärka sin ridning. Det var hon träffade Chanel (e Chagall), Chasmirs mamma.
-En fantastisk häst som jag fick förmånen att ta hand om. När hon sedan skulle betäckas bad jag att få köpa hennes förstfödda hingstföl – det blev Chasmir.
-Den dagen jag satt upp på honom för första gången kommer jag aldrig att glömma. Vilken kick!

Det var också hos Walter som Susanne träffade Lussan för första gången. Idag är Lussan hennes tränare, även om det dröjer längre mellan Stockholmsresorna sedan Susanne började som chefstränare på Flyinge. En gång i månaden ungefär tränar Chasmir och Susanne också för Johnny Hilberath.
Efter tretton år tillsammans har Susanne och Chasmir utvecklats till ett ekipage i perfekt harmoni. Att se dem är en fröjd, de dansar fram   - så lätt så lätt, och så  mjukt.
-Jag trivs bäst tillsammans med känsliga hästar, säger hon. Grov ridning ligger inte för mig.
Hennes vana ögon ser direkt vad hon vill ha hos en häst – ett vackert vaket huvud med klar blick, en fin halsansättning, spänst och rörlighet.
-Takt och schwung är också jätteviktigt. Och att den är uppmärksam och går att kommunicera med. Det märks också direkt om de är villiga att lära. Hästar som nästan springer omkull en i hagen är inte intressant.

-Chasmir underbar häst. Han har allt detr där och det är knappt någon som tror mig när jag säger att han är lika fantastisk att rida varje dag.
-Han är nästan som en hund - helt okomplicerad, säger aldrig nej och försöker alltid göra sitt bästa.
Allt han kan har hon lärt honom Självklart segrade Chasmir i både kvalitetstävlan, Riks och sedan i Breeders´s som sexåring. Poängen plockar hon främst på piaffen, passagen och övergångarna.
-I s’Hertogenbosch fick jag en nia på piaffen för första gången – en härlig känsla.

Hennes styrka som ryttare tror hon ligger i att hon alltid jobbat fram sina hästar själv. Hon har aldrig fått något serverat utan kämpat till sig varje framgång. Hennes särskilda sinne för unga hästar tror hon själv är en kombination av stort tålamod, klara linjer i utbildningen och en förmåga att följa hästens naturliga förutsättningar och inte störa för mycket.

Första ponnyn hette Mint Penny, en liten New Fourest, Susanne var väl i femårsåldern. Hon växte upp med ponnyavel in på knuten och tävlade gårdens avelshingstar och med tiden kom verksamheten hemmavid att handla om halvblodsavel istället.
Visserligen har hon tävlat hoppning upp till medelsvår nivå,  men dressyrintresset vaknade tidigt och på ponny var Susanne bland annat med om att rida hem lagguld i EM. Som Young Rider tog hon bland annat en fjärdeplats i SM.

Det är nu ett och ett halvt år sedan hon tog över efter Kyra Kyrklund som chefstränare i dressyr på Flyinge. En tung mantel att axla men en uppgift som klippt och skuren för Susanne.
-Min vardag här ser i mycket ut som den jag hade hemma i Vetlanda med elever och utbildning av hästar, säger hon.
Men i dagsrutinerna innehåller också att undervisa högskoleelever , rida fram hingstar till bruksproven och vara sakkunnig vid Flyinges hästinköp

Själv har hon just nu två egna hästar - Chasmir  och Chain, en fyraåring efter Good Future som förhoppningsvis ska visas upp i kvalitén i höst. I januari i år tog Susanne adjö av sin tredje häst Cherokee (e Chirac) som  då såldes till en tysk dressyrryttare på väg in i det juniorlandslaget.

Nu närmast gäller det SM, en viktig tävling som kommer att ge en klar vink om hur det tänkta OS-laget ska se ut.

-Visst vore en fantastiskt upplevelse att komma med dit, säger Susanne, men i annat fall är det bara att höja blicken och sikta på nästa års mästerskap istället. Och frågar du Chasmir stannar han säkert helst hemma – resan till Sydney är ju rätt lång.