Nyfiken satsning gav nya perspektiv

2017-10-31

En hållbar satsning gav härliga möten när tjejer från andra kulturer upptäckte ridsporten hos Umeå RF.
– De hade ingen djurvana alls. Idag har de relationer med både hästar och kompisar i stallet, säger Anna Nenzén, fritidsledare och ansvarig för projektet ”Integration i stallet”.

Tankarna på att försöka locka fler utlandsfödda till ridskolan på Hippologum utanför Umeå hade funnits länge hos initiativtagaren Anette Olofsson när möjligheten att söka projektmedel från Västerbottens Idrottsförbund dök upp. 

– Vi bestämde oss rätt snart att rikta in oss på utlandsfödda tjejer, en grupp som knappt finns hos oss inom ridsporten, säger Anette.
– Vi ville göra något bra som får betydelse för de här flickorna. Det är vår skyldighet och vår möjlighet och det har varit så givande. Jag hoppas att tiden hos oss kommer att finnas kvar i deras kroppar och själar hela livet.

Läs rapporten "En ridsport för alla" här. Ett samarbete med malmö Högskola för att lära mer om ridsport och inkludering.

Ett samarbete med skolan gav en trygg plattform för projektet.
– Det måste kännas tryggt för föräldrarna att skicka sina flickor till oss, de vet ju inte alls vilka vi är. Kontakten med skolan är ju däremot upparbetad sedan tidigare.
Klubben förhandlade fram ett bra avtal med taxi som hämtade och lämnade ungdomarna på ridskolan, som ligger en bit utanför staden och saknar allmänna kommunikationer.
Rutinen funkade för det mesta. 

– Transporter kan vara ett stort hinder för sådana här projekt. Så vad ni gör, se till att bussen går ända fram till stallet! Genom satsningen får tjejerna komma till stallet för att pyssla med hästarna, ha roligt, träffa kompisar och få språkträning på köpet.

Tio tvåtimmarspass med tio mellanstadietjejer från tre förberedelseklasser och 4–5 olika länder, kändes som en bra start.
– Men tio tjejer som aldrig har sett ett djur är någonting helt annat, säger Anna Nenzén och skrattar.
– Vi var inte riktigt beredda på den kulturkrocken. De hade ingen djurvana alls! Många var jätterädda både för hundar, hästar och stallkatter. De här tjejerna har inte vuxit upp kring djur på samma sätt som vi har gjort. Att den minsta hästen kunde vara äldre än den största tyckte en del var både märkligt och roligt.

Det är mycket nytt att ta in. Nästan hela första terminen gick åt till att lära ut säkra grepp.
 – Tjejerna är väldigt nyfikna på hästarna och relationen till dem har växt fram med tiden, säger Anna.
 – Nu börjar de förstå att det är som med mötet med människor, att man måste känna av olika individer.
Anna och Anette betonar att det inte är ett ridprojekt, även om tjejerna får testa att sitta upp.
– Ridningen är en drivkraft för det flesta i det här. Det går inte att komma ifrån, säger Anette Olofsson. Den andra terminen minskades gruppen till sex tjejer. En vuxen på tre elever är optimalt när eleverna är så nya, menar Anna och Anette.
I stallet är det svenska som gäller.
– Språket är väl inte kristallklart men de har varit fantastiskt duktiga och hästarna är bra på kroppsspråk, säger Anna Nenzén.
– Vi har en väldigt rak kommunikation. Det gäller att vara extremt tydlig, ha fasta ramar och inte ge något tolkningsutrym ­ me. Sen får man fundera på vad som är viktigt att lära ut. En bortse är en borste till exempel. Att det finns rotborstar får komma senare. I gruppen finns en enorm energi.
– De har sådan glädje till livet. Hoppar, sjunger och dansar och rätt som det var kunde någon börja hjula i ridhuset, berättar Anna.
Hos hästarna gäller respekt och säkra regler, men i klubbrummet får gruppen ramla runt och babbla av sig. Ursprungstanken var att låta skötargrup ­ pen som är i 10–12 -årsålder vara faddrar åt de nya flickorna.
– Men vi märkte snart att det var ett alldeles för stort ansvar med tanke på sä ­ kerheten, däremot har de ju haft ett stort utbyte som kompisar. Istället blev det de lite äldre ungdomarna i klubbens ungdomssektion som hjälpte till.
– Det blev kärlek direkt. Och de är ju så vana med att leda andra unga. Alla tyckte det var jätteroligt och givande så det kom ­ mer vi att fortsätta med, säger Annette Olofsson. I höst går projektet in på sin tredje ter ­ min. Anna Nenzén ser fram emot att sätta igång igen.
– Det här har vidgat perspektiven för många hos oss. Ridsporten är ju så homogen och man formas rätt hårt. Sen kommer det människor från helt andra kulturer och gör att man får tänka om. Det blir ett upp ­ vaknande liksom. Man får lära känna nya individer som inte är precis som jag.

Att det skulle vara en långsiktig satsning bestämde Umeå RF redan från start.
– Vi ville göra ett tydligt steg för att för ­ ändra sporten. Men man får inte ha förstora krav, för det här är inte lätt. Men även om det bara är några få som fortsätter att komma till stallet så kanske det smittar av sig till fler på sikt. Även om det kan ta många år.

Umeå RF Umeå Ryttarförening har cirka 900 medlemmar och 600 ridande på ridskolan. På anläggningen Hippologum finns cirka 24 hästar och 20 ponnyer. Initiativtagare till projektet ”Integration i stallet” är Anette Olofsson. Anna Nenzén som är lärare i botten, är projektansvarig tillsammans med Emma Östberg. Projektet finaniseras av Västerbottens Idrottsförbund/SISU (huvudfinasiär), Umeå kommun och Rädda Barnen.

Idrotsslyftet 2018 jpg

Idrottslyftet

Utveckla din förening
SvRF_Ridunderlag_framsida-2-liten

Unik guide om ridunderlag

Läs mer
Ridklubben en resurs bild

Ridklubben och kommunen

Svenska Ridsportförbundet arbetar för att stärka dialogen mellan ridklubbar och landets kommuner. 

Läs mer

Huvudsponsor

Förbundssponsorer

Sponsorer

Hotellpartner

Samarbetspartner

Annons