Fredrik Bergendorff berättar om sin ledarfilosofi.
FOTO: Svenska Ridsportförbundet

Fälttävlans framtid i fokus

2017-11-19

Aktiva och intresserade inom svensk Fälttävlan samlades i helgen i Linköping för den årliga fälttävlansträffen. Återblickar, framtidsdiskussioner och inspiration stod på programmet.

Förbundskapten Fredrik Bergendorff inledde med att hälsa alla välkomna. Han gjorde en kort återblick och berättade sedan hur han tänker kring laganda och ledarskap.

Fredrik lyfte de viktigaste faktorerna i sin ledarfilosofi.

  • Öppen kommunikation – med alla berörda
  • Klara mål – varför är jag här?
  • Ryttaransvar
  • Förstå sina medarbetare
  • Positiv energi – ge och få

Fredrik har också klart för sig vad som påverkar ryttarnas möjligheter att nå toppen.

  • Viktigt att träningen fungerar hemma, i vardagen
  • Långtidsmål med avstämning månadsvis
  • Hemmatränaren ska ha regelbunden kontakt med ledarteamet
  • Livspusslet – helheten måste fungera
  • Som man tycker och tänker – så kommer det att gå i framtiden
  • Ekonomi – affärsupplägg
  • Hästar – varje ryttare behöver ha fler än en bra häst
  • Grundträning och baskunskaper måste vara på plats

Det långsiktiga målet är OS i Tokyo 2020 och ett första delmål är att ta medalj och kvala på sommarens VM i Tryon, USA. Dessutom pågår ständigt sökandet efter nya hästar.
- Det är inte troligt att alla hästar som är på topp idag kan gå Tokyo-OS och vi letar fler hästar och även ryttare, säger Fredrik.

Innan träffen var det samling för landslagen, från ponny upp till seniorer, för avstämning och planering inför nästa år. Bland annat fick ungdomarna tillfälle att träffa seniorerna vid en uppskattad frågestund.

Vart är svensk fälttävlan på väg?

PanelenAnna Hassö, Johan Lundin, Lars Christensson och Martin Möllgård deltog i paneldebatten.

En diskussion på temat "Var är vi, var ska vi och vad vill vi?" var nästa punkt och i panelen satt rutinerade ryttarna Anna Hassö och Johan Lundin, banbyggaren Martin Möllgård, Fredrik Bergendorff och Lars Christensson, ryttare, banbyggare och ledamot i det internationella förbundet FEI:s fälttävlanskommitté. Moderator var Margareta Röhlén, ordförande i Fälttävlanskommittén.

Lars Christensson inledde med att berätta om det arbete som pågår internationell.
– Fälttävlan är numera en global sport och förutsättningarna ser olika ut i olika delar av världen.  Det finns några stora nationer och det kommer in nya nationer där standarden på sporten inte är så hög.

Intresset för fälttävlan i Sverige ökar samtidigt som arrangörerna kämpar med ekonomin och svårigheter att engagera funktionärer vid tävlingar.
- Vi har fått en större bredd med bland annat Sugar Cup, säger Anna Hassö.

Anna och Johan Lundin har pratat innan mötet om vad de ser inom sporten.
- Det brister en del i utbildning av både unga hästar och ryttare, säger Anna.

Det blir diskussioner kring banor och hur en och samma bana i till exempel 100-klassen ska kunna fungera både som avancemang för de som kommer nerifrån och avstamp upp till högre klasser. Det diskuterades numrering, kombinationer eller enkelhinder, och om det blivit färre alternativa vägar i nationella klasser.
- Inte som jag uppfattar det, säger Martin Möllgård som påpekar viktena av att det finns en målplan för vilka hinder och svårigheter som ska vara med i olika klasser.

- Det kan heller inte finnas för många alternativa vägar om klassen ska vara kvalificerande för nästa klass, säger Lars Christensson.
- Ryttaren måste vara förberedd för nästa nivå och det är även tränarens ansvar.
Regionvis samordning för tränare och banbyggare diskuterades också
- Man ska komma ihåg att klasser upp till tvåstjärnigt är utbildande.

Panelen var överens om att nivån på klassen måste vara likartad oavsett var i landet man tävlar.
- Det är viktigt med en jämn standard men det varierar även i andra länder, säger Fredrik Bergendorff.

Ryttarrepresentanter på tävling diskuterades också och en idé på ett mentorssystem där erfarna ryttare på plats hjälper de mindre rutinerade vid till exempel bangång.

Det är några år sedan det fanns trestjärniga tävlingar i Sverige och en idé som framfördes kan vara att några arrangörer går ihop om banor som byggs på ett par olika ställen i landet.

Att tro på sig själv och våga förändra

Jon Pitts, med titeln Human Performance, har arbetat internationellt inom flera idrotter och är nu mental caoch för de svenska fälttävlanslandslaget. Han kallar sin metod för High Performance Program.
- Det handlar om att skapa ett system som optimerar ryttarna och tränarna så att svensk fälttävlan uppnår sin sanna potential, förklarar Jon.

Det går ut på att tänka i nya banor och att, när det inte går att arbeta hårdare, istället arbeta smartare.
- Lär av andra, den som alltid vet bäst blir aldrig bättre, säger Jon, som också poängterar;
- Du ska inte tro att du kan, du ska veta.

JimLawlessÅrets inspiratör kommer från London och heter Jim Lawless. Jim föreläser internationellt om att övervinna de hinder vi själva skapar i våra tankar, som hindrar oss från att uppnå våra mål.

- Du håller i pennan som skriver din historia och kan inte skylla på någon annan.

Jim har bland annat slagit världsrekord i fridykning men här berättar han om hur han, 36 år gammal, överviktig och helt utan erfarenhet av hästar slog vad om att han inom ett år skulle rida ett riktigt jockeylöp.
- Alla sa att det var omöjligt, eftersom ingen  gjort det förut…

Jim menar att vi skriver vår historia utifrån våra beslut, med konsekvensen beslut – handling – resultat. Dina beslut idag påverkar var du är imorgon, nya beslut leder till nya handlingar som ger nya resultat.
- Våga försöka, det finns inget facit. Vänta inte på bekräftelse att du gjort rätt. Förstå riskerna, våga misslyckas och försök igen.

Allt styrs av dina tankar, din inre röst som försöker få dig att tvivla på din egen förmåga. De tankarna är tigern du ska tämja. Jim kallar sin metod ”Taming Tigers”, att tämja tigrarna. Du kan läsa mer om det här.

Huvudsponsor

Förbundssponsorer

Sponsorer

Hotellpartner

Medlemstidning

Annons