FÖLJ 

  • Logotyp för Facebook

Annons

    Hem / Reportage / Äntligen tävling!

Äntligen tävling!

För funktionsnedsatta som är orutinerade i sadeln har det inte funnits några tävlingar. Men det har Vingåkers Ryttarförening ändrat på. Nu vill man locka fler klubbar att starta liknande verksamhet.

TEXT: ANNA BJÖRE

Ungdomarna strömmar in i stallet. De har varit här förut – några många gånger medan andra bara kikat in vid enstaka tillfällen. Utanför skiner solen från en klarblå himmel och eleverna är glada. 

Det ligger förväntan i luften. Det är tävlingsdags. För första gången ska de få visa upp sina kunskaper på hästryggen för domare. Tio moment ska klaras av. Några rider själva, andra har en ledare.

De kommer från Duveholmsskolans gymnasiesärskola i Katrineholm och har en intellektuell funktionsnedsättning. Många har dessutom diagnoser som Downs syndrom, ADHD eller autism. Att få umgås med hästar ger dem mycket tillbaka. Det intygar Kristin Edvinsson som är ridskolechef. 

– Vi har samarbetat med grund- och gymnasiesärskolan i Katrineholm i ungefär fem år och det fungerar bra. Nu vill vi ta det till nästa steg genom att anordna en tävling som passar. Finansieringen till arrangemanget har vi fått från Idrottslyftet och Sörmlandsidrotten.

Tävlingen genomförs under två dagar. Då blir det lugnast för de elever som annars skulle kunna bli otåliga om de tvingas vänta för länge på sin tur. 

  • "Det är en utmaning att bygga en bana som alla kan vara med på, men som ändå inte är för lätt så att alla får full pott."

– Vi var här i går kväll och byggde. Nu ska vi bara gå igenom hur vi ska sätta poäng på de olika momenten, säger Kristin Edvinsson och vänder sig till Stefan Wahlström.

Han är lärare på gymnasiesärskolan och initiativtagare till att ungdomarna är på ridskolan.

– Stallet är en fantastiskt pedagogisk plats. Bara att vara nära en häst som väger 500 kilo och våga klappa den, betyder mycket för våra elever. Det handlar alltså inte bara om ridning. Det kan lika gärna vara att rykta, mocka, packa höpåsar. Att vara med och klara av det ger självkänsla och självförtroende, säger han.

Men för dem som rider är det en morot att få tävla, på sin nivå och efter sina förutsättningar. Sådana möjligheter har inte funnits förut.

  • "Vi märkte att våra ungdomar började jämföra sig med andra ryttare som är normalbegåvade. Då tänkte vi att vi behöver ha en egen tävling."

– Pararidningen och körningen är för svår för våra elever. De har inte förmågan att lära in ett dressyrprogram med sina många olika rörelser, och körning är också för svårt att hantera. Därför vill vi ha en alternativ tävlingsform mer baserad på enskilda moment som är enkla att förstå men lite avancerade att genomföra, säger Stefan Wahlström.

– Men förhoppningsvis kan vår nya tävlingsform vara ett steg in i parasporten.

Ridlärarna hos Vingåkers RF har samtidigt fått ytterligare en dimension i att kommunicera och nå fram till elever. De har även varit på en skola i Vingåker och lärt sig mer om ADHD och autism. Att göra något nytt är en utmaning även för dem, att inte bara förlita sig på det som man redan vet fungerar. 

Det enda problem det haft hittills är att rampen, som används för de elever som är rullstolsburna, inte accepteras av alla hästar.

– Vi har två hästar som tycker rampen är okej och med dem går det bra, säger Kristin Edvinsson.

Hästarna är annars suveräna läromästare eftersom de gillar rutiner och att allt sker lugnt och i rätt ordning. Om inte, visar de tydligt sitt missnöje, eleverna får facit direkt.

– Det blir inget spring eller stress, för det gillar inte hästarna. De är ärliga och visar direkt vad de känner. Vi gör allt så tydligt och enkelt som möjligt och det tycker eleverna om, säger Kristina Edvinsson.

Det närmar sig uppsittning och vi tar ett snack med en av de tävlande – Sanna Marjeta. Hon är 18 år och har ridit en del förut.

Vad är roligast?

– Att tävla och vinna. Och att vara med hästarna förstås, säger hon och tar på sig sin rosa ridhjälm.

Hon är först ut i banan tillsammans med hästen Filip som är 20 år, och de klarar momenten utan ledsagare. Något enstaka poängavdrag blir det, men i övrigt inga problem.

Hennes poäng läggs sedan ihop med de andra elevernas i hennes grupp och så tar man fram ett genomsnitt. Det värdet tävlar hela gruppen med, och det jämförs med genomsnittet för de andra grupperna. Så det här är en lagtävling men med individuella prestationer.

En annan av de tävlande är Molly Söderholm. Hon ser fram emot att få rida banan.

– Vi tränade hos en kompis i går som har egen häst, det ska bli roligt att rida, säger hon.

Några stationer längs tävlingsbanan

  1. Rid fram till hink, stanna och släpp ner ridspö i hinken, rid vidare.
  2. Rid fram till två hinderstöd med 2 meters mellanrum och rep emellan, lossa vid ena stödet, rid fram till det andra och sätt fast repet. 
  3. Rid in i fyrkant, lägg en volt och rid ut ur fyrkanten.
  4. Gör halt vid hinderstöd, pingla i klocka.
  5. Rid slalom mellan 6 koner med 150 centimeter emellan.
  6. Rid över ett hinder, 20 centimeter högt, därefter över tre bommar på marken med 150 centimeter emellan.
  7. Rid genom en s-kurva av bommar med 80 centimeters mellanrum.
  8. Gör halt mellan två hinderstöd med 120 centimeter emellan, flytta föremål från ena sidan till den andra, till exempel en kon.

Vingåkers RF:s projekt

Heter ”Sitt upp för parasport”. 

Ska ge fler ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning möjlighet att prova ridning och även tävla.

Vill inspirera andra ryttarföreningar att starta liknande verksamhet och visa vilken pedagogisk arena som ridskolorna är.

Alla elever är inte medlemmar i en ridklubb, men syftet är även att locka fler att bli det och börja rida hos en förening ansluten till Svenska Ridsportförbundet.