FÖLJ 

  • Logotyp för Facebook

Annons

    Hem / Reportage / Hästen en kompis hela livet

Hästen en kompis hela livet

Ridsport för alla – och det hela livet. Så vill Svenska Ridsportförbundet se sin idrott och får nu medhåll från Riksidrottsförbundet som satsar 40 statliga miljoner på 65-plussare. Vi åkte till Örestads Ryttaresällskap och kollade läget.

Text: Britt Ledberg 

Klockan närmar sig 10 och ett efter ett kliver ekipagen in i ridhuset för den lektion de rider här varje tisdag vid den här tiden. De flesta ryttare leder in en stor häst, men någon ponny kan man också se. Det hejas och småpratas och tjocka jackor plockas av innan var och en leder sin häst till pallen för att sitta upp och börja uppvärmningen i skritt.

   – Volt tillbaka! Så tar vi tyglarna! Trav marsch! hörs kommandon från instruktören.
   Ryttarna har god balans och takt i lättridningen och har inga svårigheter att hålla händerna stilla. De är inte direkt nybörjare, kan man se. När vi sedan pratar visar det sig att många en gång har haft egen häst eller har ridit i trettiotalet år, men kan ha gjort uppehåll när hästen dog eller såldes, eller för att vara tillsammans med en nybildad familj. 
   Nästa kommando är att vända rätt upp och göra skänkelvikning tillbaka till spåret. 

”Jaha, än sen då?” tänker du nu. ”Det här låter som en vanlig lektion bara. Vad är grejen?”

   Jo, det är en vanlig lektion, men inte med helt vanliga ryttare. I den här seniorgruppen hos Örestads Ryttaresällskap, eller ”pensionärsgruppen” som den ibland lite slarvigt kallas, är medelåldern 72 år. Här rider sju kvinnor och två män. 

Gun Kristoffersson
Gun Kristoffersson rider på sin egen häst i dag.   

Just den här dagen har också Gun Kristoffersson smugit sig in i gruppen. Hon har ju åldern, är fyllda 70, och sitter på sin egen häst Chica. Gun flyttade in i en lägenhet i en större villa här på anläggningen 1982. Det är Örestads RS som driver ridskolan och Gun satt som föreningens ordförande i mer än tjugo år. Hon bor fortfarande kvar i villan och numera är dottern Maria Kristofferson ridskolans verksamhetschef.
   – Det är så kul med dem som inte rider i seniorgruppen längre men som ändå kommer hit under lektionen och hjälper till att sadla och plocka bajs i ridhuset, säger Gun. 
   Efter en precisionsövning med hjälp av koner kommenderas: ”Kort vänster galopp!”
   Efter något varv styr en av ryttarna in sin häst mot mitten, saktar av och skrittar runt i stället.

– Det är vad som skiljer den här lektionen och gruppen från en ”vanlig”. Här finns ingen stress och ingen press. Det är tillåtet att sakta av, att pausa.

   – Man får rida undan och vila. Så länge du inte är i vägen för någon, säger instruktören Ebba Printzlow, själv en veteran med sina 86 år fyllda och som kom till föreningen första gången 1965.


Ebba Printzlow, gruppens instruktör, och själv en veteran i ridsportvärlden.

    – Kanske är det en tisdag när någon inte känner sig så pigg och bara vill skritta. Då får han eller hon göra det, men har ändå varit här och ridit och varit med i gemenskapen. Man ska ju hålla i gång.
   Lektionerna håller henne själv i gång också.
   – Det här ger mig verkligen jättemycket, jag vill ju ha något att göra.

Grundaren. Ann-Mari Svensson är den som startade gruppen för tretton år sedan.   

Ann-Mari Svensson, 74 år, startade seniorgruppen 2007, som 61-åring. Då hade hon ridit i 40 år.

– Jag kände då att jag ville ta det lite lugnare och kände mig i vägen i en vanlig grupp.

   – Här måste man ha lite ridvana samtidigt som det är tillåtet att gå in på mitten och vila. Vi orkar ju olika mycket.
   – Sedan sa mina knän och ljumskar ifrån när jag fyllt 71, men nu är jag ändå här varje tisdag för att hjälpa till att göra i ordning hästarna och plocka skit i ridhuset efter dem.
   I dag ska lektionen avslutas med uteritten ”päronrundan”, döpt efter passagen genom en allé av päronträd nära anläggningens hagar.
 – Är alla klara? ropar Lennart, 75. Då går vi ut!
   Lennart heter Persson i efternamn och red för Ebba Printslow här vid Örestads Ryttaresällskap i 30 år. Så gjorde han en paus på 20-talet år och kom igen i seniorgruppen.

Man får själv göra i ordning sin häst både före och efter lektionen. Isabelle Ostermann och Lennart Persson.

– Det bästa är att vi får ta hand om hästen, både före och efter lektionen.

   – Vi ryktar, kratsar hovar och känner igenom den. Efteråt kollar vi så att den inte fått något skav eller liknande. Ibland har den täcke som ska av och på. Och eftersom vi får ”våra” hästar för nästa vecka redan innan vi skiljs åt för dagen, så vet vi vilken vi ska rida och kan gå direkt ut i stallet och börja pyssla innan lektionen börjar.
   – Det som också är bra är att vi betalar för varje gång vi rider. Då kan vi se hur vi känner oss vecka för vecka och behöver inte boka och betala för en hel termin på en gång, säger han. 


 Största hästen, Francesca. Den här dagen har hon Elisabeth Jakobsson som ryttare.  

Elisabeth Jakobsson är 74 år och rider i gruppen tillsammans med sin make Lasse (Lars-Göran) Jakobsson, 77. Det är Elisabeth som fixar fikat efter lektionen. Var och en lämnar en guldtia, och hon köper in det som behövs. 
   – Jag har ridit i 37 år, bara här hos Örestads. I seniorgruppen har jag ridit sedan starten 2007. 
   – Jag gillar att vi är i samma ålder allihopa för man känner ju lite motstånd i kroppen med stigande ålder. Vi hoppar till exempel aldrig. Det som är bra är också instruktör Ebba, hon är kärnan i vår grupp. Och så fikat efteråt förstås!


"Rid rakt genom konerna!" Anna Westerberg och Lasse Jakobsson.   

Maken Lasse hade en gång egen häst, inköpt som föl, som han red in och med tiden tävlingshoppade. Så blev han arbetslös och ekonomin tillät inte hästhållning. Men ridningen och Örestads RS har han blivit trogen.
   Flera av ryttarna har en gång haft egen häst. Som Ulrike Ostermann, ”bara” 64 år, men sjukpensionär med en höftledsprotes (”jo, det går faktiskt fint att rida med den”). 

Ulrike Ostermann och Mario.

   – Det är ju inte så att någon vägras tillträde till gruppen för att den är för ung. Den här gruppen kan passa bra också för den som till exempel varit mammaledig och vill komma i gång lite lugnare med sin ridning. Eller den som rehabbar sig efter sjukdom eller skada, säger hon. 
   Inger Lindh är 70 år och har ridit i föreningen sedan 1962 och haft sin egen häst uppstallad här i 22 år.
   – När den var borta fortsatte jag på lektion, men det blev för tufft till slut. Det som är bra med seniorgruppen är att var och rider efter vad den förmår. 
    – Det är bra att gruppen finns så att de äldre medlemmarna inte måste sluta rida. Man kan hålla i gång kondition, rörlighet och balans. Men egentligen är väl ridningen den lilla biten, det handlar mycket om samvaron med hästen och med människorna, säger hon.

Beredd med gödselgrepen, Ann-Mari Svensson, här varje tisdag för att hjälpa till. Gun Kristoffersson och Elisabeth Jakobsson rider förbi.

   I seniorgruppen rider man för att man älskar hästar, för att ridning är ett fantastiskt sätt att hålla kroppen i gång – och för den sociala samvaron. Fikatimmen efter lektionen är viktig. Med småvarma frallor, ost, sylt och en hembakad kaka. Så här i pandemitider sprider gänget ut sig bland de många borden. 


 Småvarma frallor är aldrig fel. Fikatimmen efter lektionen är också väldigt viktig.

 – Annars brukar vi möblera om till långbord och sitta alla tillsammans, säger Ulrike Ostermann.
   – Det som också är riktigt bra är att stadsbussen går med täta turer hit till ridskolan. För oss som inte kör bil, säger Lennart Persson.

Lennart Persson på Kevin får instruktioner.

Satsar miljoner på de äldre

Med start 2020, får idrottsrörelsen 40 miljoner kronor under två års tid för att utveckla sina verksamheter för dem som är 65 år +. Tanken är att idrottande i en förening ska ge de äldre chansen till aktivt liv och även minska deras ensamhet. Beslutet har fattats av regeringen och det är första gången som det satsas statliga medel på den här åldersgruppen.
Stödet ska gå till föreningar som nu, eller under det senaste året, har en aktiv verksamhet för den här åldersgruppen. Även fyra RF-SISU-distrikt har valts ut för att utveckla arbetsmetoder som sedan kan spridas över landet: Blekinge, Halland, Gävleborg, Västmanland, Västernorrland och Örebro län. I satsningen deltar 46 specialidrottsförbund där Svenska Ridsportförbundet är ett. Läs mer om det här hos rf.se, Riksidrottsförbundet. 

"Värdefullt för föreningen"

Svenska Ridsportförbundet har knappt 4 000 medlemmar som är 65 år eller äldre. Men kan ridsporten aktivera fler äldre? Förbundets verksamhetsidé är ju ”ridsport för alla, hela livet”.

Med stöd av Riksidrottsförbundet i satsningen för att 65-plussare ska idrotta gjorde Svenska Ridsportförbundet en kartläggning av läget i ridsporten för den här målgruppen. Intervjuer har gjorts med ryttare och föreningar medan förtroendevalda och tjänstemän i distrikt och på central nivå har svarat på enkäter. Allt för att få en bild av vad som redan görs, och vad som kan behöva göras, för att utveckla verksamheten för 65+-ridsportare. 
   – Det här är en målgrupp som växer i samhället och då behöver vi ha koll på att vi gör vad vi kan för att de ska kunna växa i ridsporten. Det handlar om att skapa förutsättningar för föreningarna att ta emot dem. Det kan innebära att vi behöver påverka kommuner för att få stöd och bidrag till den här gruppen på liknande sätt som till barn- och ungdomsidrott, säger Mia Thun, som leder det här projektet från Svenska Ridsportförbundet centralt.

– I förbundets verksamhetsidé säger vi att vi ska arbeta för ”ridsport för alla, hela livet”. Och då får vi jobba för att leva upp till det.

Ambitionen är att starta ett pilotprojekt i ett distrikt för att studera vad som kan göras för att skapa möjligheter och för att motverka hinder för 65-plussare.
   – Det kan handla om att samverka med andra organisationer i kommunen. Eller studera hur föreningen kan jobba med kommunikation till målgruppen – var och hur möts man?   
   I Riksidrottsförbundets satsning ”Idrott för äldre” deltar 46 specialidrottsförbund som har utbytt erfarenheter och diskuterat, till exempel kring forskning om den åldrande kroppen och knoppen.
   – Ridsporten är ju speciell eftersom vid har hästen till ”hjälp” i vår idrott. Och vi vet ju, bland annat genom erfarenheter från ridning för funktionsnedsatta, att ridning kan stärka kroppen och göra den mjukare.
 Mia Thun tycker att det finns ett stort värde i att ha kvar de äldre i f  öreningen. De har samlat på sig både erfarenheter och kunskaper och kan bidra med andra perspektiv.
   – Och om en väldigt ung person ser en äldre som rider så ser den ju på riktigt att ridning är en livslång sport, säger hon. 
   – De äldre kan också vara ett extra stöd i stallet med sitt lugn och sina erfarenheter. Ofta har de mer tid att spendera, de håller ofta ett stillsammare tempo och har andra perspektiv. Det är otroligt värdefullt.
   Arbetet fortsätter genom att Svenska Ridsportförbundet samlar mer kunskap om vad ridsport kan innebära för målgruppen 65+ och hoppas kunna genomföra pilotprojekt för att stärka verksamheten för de seniorer som redan finns i ridsporten och för att skapa en aktivare vardag för nya. 

 

 

 

 
Mia Thun

Så kan det se ut i föreningarna

– Har mellan 10–45 medlemmar 65+, cirka 0–29 ridande 65+.

– De flesta rider i blandade grupper vilket uppskattas av deltagarna.

– Ser inget behov av speciella pensionärsgrupper.

– Ser inget hinder i att de fortsätter rida.

– Har inga speciella aktiviteter för pensionärer.

– Erbjuder sportkörning.

– Erbjuder pensionärs–prova–på.

– Kan tänka sig att anordna någon aktivitet dagtid.

Så säger 65-plussarna själva 

– De flesta har ridit tidigare.

– Ridning ger motion och är socialt. De har fått bekanta genom ridskolan.

– Är aktiva personer i övrigt.

– Behöver ingen anpassad ridning, räcker med snälla hästar och pall. Men hoppar inte så gärna.

– Stannar gärna efter lektionen och hjälper till.

– Har varit aktiva i styrelsen tidigare. 

– Ser inget hinder i att fortsätta rida så länge hälsan finns.

– Tycker att det är lite dyrt, men har stor förståelse för klubbens ekonomi och att det kostar att hålla hästar. Pensionärsrabatt hade varit bra.

”Ridningen gör att jag blir mjukare i kroppen.”

”Det är så roligt att rida, samspelet med hästen, det ger styrka, koordination, man glömmer sina bekymmer och så har balansen blivit bättre.”

”Det är så roligt att hänga i stallet. Kan man inte rida kan man vara en stallfarmor eller -mormor. Det är bra att umgås flera generationer.”

”Vi har fika varje gång efter ridningen – bästa fikat på hela veckan!”