FÖLJ 

  • Logotyp för Facebook

Annons

    Hem / Reportage / Ida ger allt för hästarna

Ida ger allt för hästarna

Hon lever många ungdomars dröm. Ida Öberg jobbar med hästar på heltid. ”Det är ett hantverk och det finns alltid mer att lära. Jag älskar mitt jobb”.

I både ur och skur är de fem hopphästarna högsta prioritet för Ida Öberg. Sundsvallstjejen har gått den långa vägen för att få jobba med det hon tycker allra mest om. 

Den här dagen öser regnet ner men det hindrar inte Ida från att ge sig ut med den äldsta av hästarna som hon ansvarar för. Dagge, sju år, har varit i hagen på dagen och när Ida sadlar på och rider ut får Dagge nog av ruskvädret. 

– Jag har ridit unga och gamla, stora och små, pigga och lite segare hästar. Man lär sig alltid något, säger Ida som är sadelfast och vet hur hon ska få hästarna – och nu Dagge – på gott humör igen.

Sedan snart ett år är hon anställd hos hoppryttaren Evelina Toveks föräldrar i hemmastallet på Ekängens gård i Ätran på västkusten. Själv huserar Evelina med sina mer rutinerade tävlingshästar i Holland, hos Henrik von Eckermann.  

För Ida är jobbet hos Toveks något hon längtat efter i många år. Hon har tagit steg för steg för att nå dit. Först ridskolan hemma i Sundsvall som hon följde med kompisen till och där hon fick träffa hästar för första gången. Så småningom fick hon egna ponnyn Dip och efter ytterligare några år bar det av till ridgymnasiet i Strömsholm.

– Ingen i min familj rider och jag har inte haft möjlighet att ha egen storhäst. Men jag hade en ridlärare hemma i klubben Matfors RF, Eva Hägglund, som har betytt jättemycket. Hon gjorde att ridningen var rolig och lekfull, vi fick rida barbacka ibland och alltid ha kul. Hon hjälpte mig att förbereda mig för att komma in på ridgymnasiet.

 

Hästjobb är precis vad det låter som – ett hästjobb och inte alltid en dans på rosor. De fyrbenta ska skötas och tränas året runt och i alla väder. När det är mörkt och kallt är det bara att klä på sig och gå ut i stallet.

– Det finns kläder av en anledning, säger Ida och skrattar. Här har vi fina ridvägar och jag passar på att rida utomhus så fort det går. Även på vintern, så länge det inte är för halt. 

Att hon inte blev jockey på galoppbanan, som hon ville när hon var liten, är inget hon sörjer. Tvärtom kan hon inte tänka sig ett bättre jobb än det hon har. Söka vidareutbildning till hippolog ­eller gå beridarutbildning, till exempel, är inte ­aktuellt i nuläget. 

– Jag vill lära mer om hantering, horsemanship och ridning. Alla kan välja den väg som fungerar för dem. För mig är det viktigt att vara med ­hästarna, sköta om dem, rida mycket och lära mer på så vis. Ridgymnasiet är en bra grund att starta på.

Det är viktigt att hästarna mår bra och tycker om mig, att vi har ett tillitsfullt band mellan oss.

Hennes tips till andra som har samma dröm som hon är att vara envis och ha tålamod. När hon var liten gick hon till biblioteket och lånade alla böcker som fanns om hästar, deras beteende och skötsel. Det har hon fortfarande nytta av. Hon framhåller att det tar tid att lära sig och att det gäller att lyssna på dem som kan och ta till sig det som är relevant.

– Du kanske inte får rida alls i början utan enbart vara i stallet och hjälpa till. När du får mer erfarenhet får du mer ansvar. 

När hon gick på ridgymnasiet tog hon alla chanser att få rida och ta hand om många olika hästar utöver gymnasiehästarna. Hon hjälpte stipendiaterna och fick på så sätt ridtimmar även på ­tävlingshästarna.

Efter det blev det praktik både i Sverige och utomlands och hon har jobbat två år som elev och hästskötare i tävlingsstallet hos Lotta Björe. 

–  Jag var hästskötare i hemmastallet och fick motionsrida tävlingshästarna. Dessutom fick jag träna och tävla en ”egen” häst, Exxet, och det gav jättemycket. Jag hade aldrig fått det här jobbet annars.

Vad gör du nu när du får problem med en häst?

– Hoppning tränar jag för Robin Ingvarsson och dressyr för Evelinas syster Isabella som har sina dressyrhästar här. Jag kan alltid fråga dem och Robin kan sitta upp och rida hopphästarna om det behövs.

När hon hopptränar är även Evelinas mamma ­Susanne, som är Idas chef, med. Hon filmar, ger feedback och höjer och sänker hinder.

Ida poängterar att det aldrig är hästens fel när det blir fel. Hästen kan ha ont någonstans eller så har ryttaren varit otydlig. 

– För mig är det viktigt att hästarna mår bra och tycker om mig, att vi har ett tillitsfullt band mellan oss. Men även om jag har gott om tid med dem kan jag ibland känna mig otillräcklig, Jag vet ju hur mycket det finns att lära och att det alltid går att bli bättre.

– Sen tycker jag att man får rannsaka sig själv och inse att man själv ska må bra, på samma sätt som hästarna ska göra det, för att kunna prestera. Ta hand om sig själv, äta rätt, sova och träna avsuttet. Vi har ett hemmagym som jag använder flera gånger i veckan.

Att jobbet innebär risker är hon väl medveten om och hon ser till att inte utsätta sig för farliga situationer i onödan. Hon skadade ryggen för något år sedan efter en ofrivillig avsittning. Nu är skadan läkt men Ida rider alltid med ryggskydd.

– Jag vill jobba med hästar hela livet och då gäller det att ta hand om sig, säger hon. 

Ida Öberg

Ålder: 22 år.

Yrke: Hästskötare och beridare hos familjen Tovek. Hästarna hon har hand om är Dagge 7 år, Candy 6 år, Diamond 5 år, Pelle 5 år och Semi 6 år. Mammor är Soleda och Optik, papporna är Perigueux och Diamant Semilly.

På fritiden: Umgås med kompisar och äta god mat.

I kylskåpet: Alltid havremjölk till kaffet.

Drömhäst: ”Daniel Deussers Killer Queen. Men jag skulle inte klara av att rida henne.”