FÖLJ 

  • Logotyp för Facebook

Annons

    Hem / Reportage / Klättring utmanar fysiskt och mentalt

Klättring utmanar fysiskt och mentalt

Sommartider är uterittstider. Då kan det passa bra att träna upp hästens styrka och kondition genom klättring. ”Hästarna får så härlig framåtbjudning”, säger Jens Fredricson.

Att rida ute i naturen är en viktig del i hästens utbildning och ger bra variation för häst och ryttare, både fysiskt och mentalt. En som gärna rider utomhus och i backar när tillfälle ges, är Jens ­Fredricson, 54, hoppryttare och stallmästare på Ridskolan Strömsholm och Flyinge. 

– Det ger en bra styrka och kondition, ­säger han.

Sedan Jens Fredricson flyttade till Skåne finns inte riktigt lika många möjligheter till backträning som tidigare men det går alltid att hitta lösningar.

– Jag har ett litet uppförslut, där jag har möjlighet att jobba hästarna, säger Jens Fredricson.

Klättring stärker bland annat hästens hals-, rygg- och bakbensmuskler och är en träningsform som lyfts fram i Ridhandboken 1. 

– Jag har en häst som är lite byggd i nerförsbacke och den har fått vara ute i backar förra året och i år och börjar nu faktiskt få effekt av det. Nu märker jag att hon galopperar lite mer jämlikt än vad hon gjort innan och det tror jag delvis beror på träningen i backar, säger fälttävlansryttaren och C-tränaren Aminda Ingulfson, 35. 

För henne är fokus med backträningen framför allt att få bättre effekt av konditionsträningen.

– I backar behöver jag inte rida lika fort för att komma upp i puls, vilket också gör det mindre ­slitsamt för hästen än att jag exempelvis behöver ­galoppera fort någon annan stans, säger hon. 

Det är alltid viktigt att anpassa klättringen efter hästens kondition och styrka och att börja med lite mindre backar för att så småningom lägga in klättring på brantare ställen. Vilken gångart man rider i beror också på hästens kondition och styrka – och på hur branta backarna är. 

– Om man har en häst som inte är så van att ­arbeta i backar så skulle jag nog börja med att bara ­skritta, och sen trava andra gången och sedan galoppera långsamt tredje gången och galoppera lite fortare fjärde gången. Det här är för att bygga upp hästen och ge den en chans att vänja sig, säger Aminda Ingulfson och fortsätter:

– Det bästa är ju om man har flera backar att ­välja på med lite olika lutning så att man kan anpassa ­efter hästen. På våren brukar jag börja med att ­trava lite sluttning bara, alltså en lång grusväg som ­fortfarande är lite mjuk. Det är perfekt att börja med. Efter att jag travat där kan jag sedan galopperar innan jag brukar försöka hitta lite brantare backar.

Jens Fredricson understryker också vikten av att anpassa gångarten och inte ha för bråttom.

– Det är viktigt att inte rida i för höga tempon i nedförsbackar, säger han.

Det är inte bara hästen som tränas i backar, utan även nyttigt för ryttarens balansträning. backar får ryttaren träna på att anpassa sin sits, beroende på lutningen. För att göra det lättare för hästen att balansera sig ställer sig ryttaren upp i lätt sits i uppförsbackar. Ibland kan ryttaren behöva ge hästen lite längre tygel för att den ska kunna använda halsen för att hålla balansen.

– I uppförsbackarna kanske man till och med får ta lite mantag, så att man inte behöver hålla balansen i hästens mun, säger Aminda Ingulfson. 

Det är viktigt med stadigt tramp i stigbygeln när du står i lätt sits, även i nedförsbacke.

Klättring i nedförsbackar är bra träning för att få hästen att sätta bakbenen längre under sig. För att underlätta för hästen bör ryttaren undvika att belasta hästens rygg och bakdel. 

– I nedförsbackarna behöver man komma fram lite mer med underskänkeln för att kunna hålla balansen. Ryttaren ska Inte sitta ner utan stå i lite halv lätt sits även i nedförsbacken, säger Aminda ­Ingulfson.