FÖLJ 

  • Logotyp för Facebook

Annons

    Hem / Reportage / Möte med Stina Viklund

"Sportkörning gör man i lag"

Hon är en ung kusk som kör par och älskar sin gren sportkörning. Vi fick hänga med på en träningsrunda med Stina Viklund och hennes hästar Moltaz och Harry.

TEXT: Anna Björe

För Stina Viklund, 20 år, vaknade intresset för sportkörning redan när hon var liten och fick låna en shettis i ett stall i byn som hon spände för en vagn och körde. I dag tävlar hon i medelsvår klass. 

Tillsammans med groomen Johanna Johansson och hästarna Moltaz och Harry tränar hon flera gånger i veckan i ett ridhus några mil från hemmastallet. I övrigt kör, och även rider hon hästarna, som behöver allsidig träning, på hemmaplan strax utanför Piteå. 

– Vi kan träna mycket ute även när det är snö, galoppera och snurra runt träd, till exempel, säger Stina.

Vintern är alltså inget problem, däremot avståndet till tävlingar. Körning är en liten sport och tävlingarna är inte många – de flesta arrangeras längre söderut.

Att resa med flera hästar, en 350 kilo tung tävlingsvagn och flera medhjälpare, blir något av ett företag. Dessutom kostar det mycket att driva runt grenen sportkörning med all utrustning som krävs.

Bara en vagn går på åtskilliga tiotusentals kronor. Stina har många vagnar.

– Jag har ridit dressyr och hoppat, men körningen är roligast. Mitt intresse är så stort. Jag är självlärd och har sett mycket hur andra gör. Ibland håller jag kurser på ridskolan, jag vill visa andra hur roligt det är och inspirera de som rider att även komma i gång med körning.

Vi ses i Harrbäckens ridcenter i Piteå, och teamet är redan i full gång när vi anländer. Koner är uppställda i ridhuset och ekipaget kör med hög fart mellan dem. Det går imponerande fort och ändå kontrollerat. Den här delgrenen som Stina visar kallas precision och körs som den avslutande delen av en tävling. Varken vagn eller hästar får nudda någon av konerna. Om de gör det så faller de lätta bollarna på toppen av varje kon ner och det blir tidstillägg. 

Stina använder tömmar och ett långt spö för att kommunicera med hästarna. Hon använder även rösten mycket, i en låg och lugn ton. Det är knappt att man hör när hon säger något till Harry eller Moltaz. Hästarna kan sina namn och vet vem av dem som hon pratar med.

Groomen Johanna håller hela ekipaget i balans så att vagnen inte slirar eller välter. Hennes insats är lika viktig som Stinas och hästarnas.

– Det är ett lagarbete, framhåller Stina.

Det går som på räls mellan konerna, men bakom ligger ett digert arbete. Det krävs mycket träning för att bli så säker som Stina och hennes team. Hästarna behöver vara lydiga och följsamma, men absolut inte fega, utan ha bra driv framåt. Å andra sidan får de inte bara tokspringa.

– De måste vara bra på allt – vara lydiga, koordinerade, uthålliga. De ska även vara tåliga mentalt, att vara ute bland mycket folk och andra hästar, se plastband som fladdrar och prasslar, och annat som de kan reagera på när vi ska tävla. 

I dag kan Stina Viklund helt eller delvis leva på sin sport. Inte genom sponsorintäkter eller prispengar dock – grenen är liten i Sverige – men genom att bland annat köra folk med häst och vagn på olika event. 

Hon jobbar även med försäljning och utbildning av hästar. Hemma i hagen finns det egna nytillskottet Hakke plus ett par hästar till som hon utbildar. 

Vintern som gick var dessvärre väldigt isig och inte optimal för eventverksamheten, och Stina jobbade då halvtid med hästarna och resterande del i en butik. Hästverksamheten sköter hon i sin egen enskilda firma. 

Hon började tävla enbet (singel) med Moltaz och kör nu par med honom och Harry, och drömmen är att köra fyrspann. Hon har redan provat det.

– Då kör man med två groomar till hjälp, och jag hade mina tre hästar plus en inlånad i det spannet. Jag skulle absolut vilja köra mer fyrspann, säger Stina Viklund.

HÄSTARNA: Quickstep High TM, ”Harry”, född 2012, SWB, efter Highcruiser – Zamba – Cavat (ardenner), går till höger framför vagnen.

Moltaz, född 2007 efter Melle – Bambi Riga, korsning som står i stamboken för frieser. 

Stina Viklund

Ålder: 20 år

Familj: Mamma Marie, pappa Henrik, syskonen Anna, 23,  och Edvin, !5, och groomen Johanna Johansson.

Bor: Jävrebyn utanför Piteå.

Klubb: Piteå Rid- och Körsällskap.

Hobby: ”Hästarna räcker och blir över. De kommer alltid först.”

Förebild: ”Boyd Exell, från Australien, som kör smidigt och fort. Han är överlägsen alla andra.” (Är bland annat femfaldig världsmästare.)

Mål: Stinas dröm är att hinna köra SM som young driver.  

Tre grenar i sportkörning

+ Dressyr – där domare bedömer hästarnas harmoni, eftergift, lätthet, rörelsefrihet, framåtbjudning, smidighet, regelbundenhet i rörelserna och att de är rätt ställda. Även kuskens och medhjälparnas klädsel bedöms, liksom hästarnas och utrustningens skick. Dressyren körs i skritt och trav, i enbet (singel) även i galopp.

+ Maraton – testar hästarnas lydnad, kondition och uthållighet samt kuskens skicklighet att hålla tempon och gångarter i en bana i terrängen med ett antal hinder som ska köras igenom rätt och snabbt. Tidtagningen startar när ekipaget kör in i hindret och stoppas när ekipaget kör ut genom portarna. Kan liknas vid fälttävlans terrängprov. 

+ Precision – testar hästarnas lydnad, smidighet och uthållighet samt kuskens förmåga att hålla tempot på en bana med upp till 20 konhinder.

Vill du testa sportkörning? Läs mer på ridsport.se/grenar/sportkorning där grunderna finns samlade i en digital folder.

"Harry", Stina Viklund, groomen Johanna Johansson och Moltaz.