Text: Anna Björe

Oavsett ambition med ridningen är varierad träning bäst. Att nöta för mycket i ridhus och på ridbana sliter och kan bli tråkigt för både ryttare och häst.

– Vi rider ut flera gånger i veckan. Hästarna blir starka, motiverade och glada av det, säger Kajsa Björe.

Det är på Mälsäter Gård utanför Eskilstuna som hon håller till och tränar och tävlar många hästar. För henne är variation självklart, både för hästarnas hållbarhet och för glädjen det ger. Uppsutten träning, javisst, men även tömkörning, longering och skrittmaskin står på veckoschemat. Plus – inte minst – uteritter.

Alla hästar rids ut regelbundet på grusvägen eller på gräsbanan. På vintern när det är snö blir det galoppträning på fältet.

– Att rida ut är effektivt på många sätt. Det stärker hästarna både fysiskt och mentalt och så är det roligt och inte lika kravfyllt som annan träning, säger Kajsa Björe.

Rid gärna där det är kuperat så får hästarna extra styrke- och konditionsträning.

Att rida på grus, gräs och snö som komplement till fibersanden på ridbanan och i ridhuset, är nyttigt. Olika underlag gör hästarnas senor och ligament mer hållbara samtidigt som muskler och skelett stärks. På så sätt förebyggs skadeproblem. All fibersand är inte heller skonsam. Har den inte skötts på rätt sätt kan det vara gropigt under.

Du kan jobba för att få upp kondition, styrka, rörlighet och lydnad.

Uteridningen ger även ett välkommet mentalt avbrott för både ryttare och hästar. Att uppleva något annat än det ”gamla vanliga” stimulerar hjärnan. Att möta en traktor, höra en hund skälla, känna lukten av löv som eldas eller se grannen klippa gräsmattan, gör att hästarna får nya intryck. Ibland blir detta en utmaning, men genom att lotsa hästen förbi det som upplevs som ”farligt” så tränas tilliten mellan ryttare och häst.

Det är guld värt om man senare ska ut i stökigare miljöer på träning och tävling.

Hästarna travas ofta ute längs grusvägen.

– En av mina bästa hopphästar som heter Emmely älskar att skritta på grusvägen. Hon frustar och håller ett friskt tempo och så pratar hon lite på sitt eget sätt, säger Kajsa och skrattar.

– För mig är det också skönt att bryta av med en uteritt mellan varven om jag ska rida många hästar under en dag.

Det gäller att ha koll så att hästen är lyhörd för hjälperna och inte ”lär” sig att det är okej att rusa på.

Hon brukar även kombinera de vanliga träningspassen med att skritta ut. Känns träningen på ridbanan klar efter 20 minuter så finns det ingen anledning att fortsätta nöta. Då skrittar hon på vägen en stund som avslutning. Börjar hon i stället passet med uteritt så blir hästen härligt avspänd och extra motiverad inför stunden på träningsbanan.

Att rida ut ger hästen både miljöträning och mental stimulans. 

För den som vill jobba hästen ännu mer längs grusvägen eller i terrängen så finns mycket att göra. Du kan jobba för att få upp kondition, styrka, rörlighet och lydnad. Du kan träna rörelser som till exempel skänkelvikning, ställa hästen i kurvor längs vägen, öva framdels- och bakdelsvändningar, backträna i slänter, öka och minska i olika gångarter och konditionsträna i galopp. Använd din fantasi utifrån förutsättningarna hos dig.

"Tokgaloppera" inte, råder Lotta Björe.

Men Kajsas mamma Lotta Björe, A-tränare i hoppning och expertkommentator i SVT, avråder från att ”tokgaloppera” vilket annars kanske kan vara lockande utomhus. Då kan det komma surt efter när man ska träna och tävla.

– Det gäller att ha koll så att hästen är lyhörd för hjälperna och inte ”lär” sig att det är okej att rusa på, säger hon.

Numera rider inte Kajsa i obanad terräng i skogen, över stenar, rötter och håligheter. Risken för feltramp är stor och det ökar skaderisken. Importerade hästar har ofta problem med skogsturer medan svenska hästar generellt är mer vana.

– Skogen intill oss passar inte för tävlingshästarna, men en kuperad naturbana med träd att rida runt och stockar att ta sig över, står högt på önskelistan, säger Lotta Björe.