FÖLJ 

  • Logotyp för Facebook

Annons

    Hem / Reportage / Ridklubben där alla hjälps åt
En ridskolegrupp går i samlad trupp över en trafikerad bilväg. Ridläraren vinkar till en bilförare som stannat.

Ridklubben där alla hjälps åt

Djursholms Ridklubb är en av landets största ridklubbar, en kvalitetsmärkt ridskola och en uppskattad fritidsgård. Häng med till det väloljade ridskolemaskineriet norr om Stockholm, Årets ridskola 2021.

Vårsolen glittrar genom den spröda majgrönskan och vitsipporna täcker marken bredvid ridstigen när juniorgruppen skrittar hem genom skogen. 

Här mitt i villastaden en mil norr om Stockholm city ligger Djursholms Ridklubb. 2025 fyller klubben hundra år. Ridskolechef Eva Ulf kom hit första gången för över 30 år sedan.

– Jag jobbade här när jag var 20. Samma dag som Ryttar-VM invigdes i Stockholm 1990 tog jag över ridskolan.

Idag har den gamla 1700-talsgården på Gärdestorp förvandlats till en toppmodern anläggning. 2021 kunde klubben spika upp den stolta skylten som är ett bevis på Svenska Ridsportförbundets kvalitetsmärkning. Ett mål klubben och ridskolan hade siktat mot länge. Med sina cirka 1 000 medlemmar är Djursholms RK en av landets största ridklubbar. Den ideella klubben och den privata ridskolan jobbar tajt tillsammans. Varje vecka sitter ­cirka 950 elever mellan 7 och 80 plus upp. Det blir totalt 85 lektioner fördelade på  sex dagar i veckan, från morgon till kväll.

– Ridskolans viktigaste uppgift är att lära eleverna rida och ta hand om hästarna, säger Eva Ulf bestämt.

– Man säger ju ofta att kunden alltid har rätt men hos oss har hästarna alltid rätt. För om inte hästarna trivs så spelarna det ingen roll vad eleverna tycker. Utan ridskolehästar så blir det ingen ridskola.

En ung flicka står med en ponny i sin box. Ekipaget är fullt utrustat och påväg till ridlektion.

16 september 2017 invigdes den nya anläggningen. Nu bor alla hästar i ljusa boxar. I ponnystallet är boxgallren lägre så små ryttare kan se in, och ponnyerna kan se ut. Matilda gillar att rida Lulu, 27, äldst i stallet.

I det nybyggda stallet bor 68 skolhästar och ponnyer i olika storlekar. Alla har sin egen karaktär.

– Ridskolehästarna är värda sin vikt i guld men svåra att hitta idag. Vi är ständigt på jakt efter bra hästar som passar i vår breda verksamhet.

Men en skolhäst är inget man föds till, det är något man blir med tiden och efter en lång inskolning, understryker Eva Ulf.

Vissa hästar är unga när de kommer men får god hjälp med utbildningen av personalen och ­rutinerade elever. 

– Vi har väldigt många duktiga elever och därför kan vi göra så. När jag tittar in på lektionerna tänker jag ofta att herregud vad bra det ser ut. Många av våra elever skulle absolut kunna ha egen häst och tävla rätt högt i klasserna men väljer att rida kvar på ridskolan flera gånger i veckan i stället. Det är rätt mäktigt.

– Men hit kommer man inte bara för att rida. Många har en stark känsla för klubben och bryr sig verkligen om hästarna.

Många hästar blir gamla hos Djursholms Ridklubb. Äldst just nu är prickiga ponnyn Lulu, 27 år, en favorit som fortfarande går med öronen framåt och plockar rosetter på debutanthoppning.

– Om hästarna trivs och mår bra får de ­fortsätta att jobba. De visar tydligt om de inte vill vara med längre. Har de levt hela sitt liv här så är det inte ­säkert att de vill vara någon annanstans.

Några av hemligheterna bakom hållbara hästar är varierat arbete, underlag och möjligheten att gå ute i hage med kompisar, menar Eva Ulf.

Man säger ju ofta att ­kunden alltid har rätt men hos oss har ­hästarna ­alltid rätt.

På Djursholms öken, en stor sandplan, träffas alla hästar i stora flockar varje dag. Här kan de leka, klia varandra och göra upp. När det blir grönt går de i stora gräshagar inpå knuten.

– Vi har det väl förspänt här, nära till skogen och tillgång till fantastiska ridvägar som vi kan rida på. Hästarna är också en viktig del av miljön här omkring och de flesta uppskattar oss, så länge vi sopar upp hästbajset. Folk kommer ofta ut och hälsar när vi rider förbi.

2016 togs första spadtaget till ny ridanläggning på Gärdestorp. Genom nära samarbete mellan klubben, ridskolan och kommunen växte en skräddarsydd och funktionell anläggning fram. Kommunen satsade 72 miljoner. Det ­mesta, förutom stora ridhuset, revs. Mörka spiltor byttes mot ljusa boxar. Det blev praktiska lösningar med luftiga stall, hovslagarplats och ett syrum. Ett nytt 20 x 40 ridhus för ponnylektioner byggdes, liksomen byggnad med lektionssalar, cafeteria, en lyxig loungeavdelning och omklädningsrum med duschar. 

Luftiga boxstallar blev ett lyft på nya anläggningen.

På nya anläggningen finns hovslagarrum, tvättrum, torkrum och massor av smart förvaring. Syrummet är också ett riktigt lyft tycker Karima Audina Ferchichi som jobbat i stallet i snart 27 år.

Det är full rulle hos Djursholms RK sex dagar i veckan. Från kontoret har stallpersonalen bra utblick.

– Det här är en riktig idrottsanläggning, säger ridläraren Gunnel Bergqvist som slår sig ner på kontoret bredvid Eva Ulf. Härifrån har personalen bra överblick. De ser alla som kommer och går till ridskolan och har även bra koll på ridskolans lådrum, ett utrymme där varje häst har sin egen skötarlåda och där barn och unga samlas i samband med ridlektionerna för att putsa grejer eller bara hänga.

– Vi ville att kontoret skulle ligga centralt och vara öppet och tillgängligt med stora fönster.

Bredvid stallkontoret finns Marie Andell, en av tre fritidsledare som är anställda av ridklubben.

Hon är läraren som bytte biologi- och matteböcker mot hästkunskap, pyssel, och käpphästar.

– Det är ett fantastiskt jobb. Här har barnen med sig glädjen och många hänger verkligen i stallet. 

Marie Andell är fritidsledaren som hjälper till med bådehästkunskap och matteläxor.

Fem dagar i veckan är fritidsledaren en trygg vuxen i stallet som man kan gå till om man har frågor, få tröst om man är ledsen, hjälp med läxorna, lära sig tvätta svansar, ladda telefonen eller bara snacka. Fritidsledarna samlar unga genom bland annat nybörjarteori, hästskötarkurser och träffar om hur man är en bra kompis. Och när eleverna inte är med de riktiga hästarna i finns käpphästarna som alternativ, alla med en egen beskrivning. Här finns exempelvis Vanilj, connemaran som gillar att gosa och vara snabb men har svårt för snäva svängar och skänkelvikning.

– De är jättepopulära och hjälper oss med teorin. Barnen hittar på olika karaktärer, säger Marie. 

Käpphästarna är kära kompisar och läromästare. När kvarkan kom till stallet gick även några käppisar ­sönder i tyget och fick boxvila i ”karantänsstall”.

När klubben äntligen hade pustat ut efter allt byggdamm slog pandemin till med restriktioner och anpassningar. En bra sak som kom ur den perioden var ett digert och digitalt bibliotek som styrelsen och personalen skapade med över 40 filmer, om allt från att göra en bakdelsvändning till hur det funkar på en klubbtävling. Men turbulensen var långt ifrån över.  Förra våren drabbades några av de fyrbetna hjältarna på ridskolan av hästens coronavirus (som inte har koppling till människans) vilket ledde till att några av hästarna vårdades på klinik. 

– Det ­lugnade ner sig rätt snabbt, men då fick vi i personalen ­corona i stället. Det var tufft, vi var flera som blev sjuka samtidigt men vi hankade oss ur det också, säger Eva som själv tillbringade en vecka på sjukhus.

Här har barnen med sig ­glädjen och många hänger verkligen i stallet.

Mitt i allt fortsatte det praktiska arbetet och samma vår installerades en säkerhetsbelysning, som var den sista pusselbiten för att ridskolan skulle kunna få Svenska Ridsportförbundets kvalitetsmärkning. Och i november utsågs Djursholms ridklubb till Årets ridskola på Ryttargalan.

Eva Ulf hyllar sin personal som en viktig del i framgången och även till kvalitetsmärkningen där utbildad personal är en viktig förutsättning.

– Alla är helt fantastiska. Många har vuxit upp här på ridskolan, omsättningen är låg och utbildningen hög hos ridlärarna. Det är en bra kombination.

Ridläraren Micke Wicklund började för fem år sedan och stortrivs. Här med superfjordingen Victor.

Man känner sig som en kung på ­sopmaskinen tycker Ellinor Lindeborg som jobbar extra i stallet.

Fredag betyder hoppgrupp för Jacob Frumerie, som är ungdomssektionens ordförande. ”Vi jobbar på mer hästkunskap i våra aktiviteter men framför allt vill vi att alla ska ha kul och trivas i stallet.”

Men något firande blev det inte. Bara någon månad senare kom de första tecknen på att allt inte stod rätt till i stallet. Några hästar blev snoriga, bland annat en ny. Trots rutiner med isolering av nya hästar fick flera hög feber, svullna ben och före jul hade en häst svullna ganascher. 

– Vi tog prover som visade att fyra hästar hade konstaterad kvarka i början av året. Januari och februari var hemska. Totalt blev 48 av 74 hästar ­sjuka, 14 var det samtidigt, men alla hade dock inte kvarka, berättar Eva Ulf.

Vip och ponnyn Jusse blev sjukast av alla och deras liv hängde ett tag på en skör tråd. Med hjälp av veterinär, strikta rutiner, karantänsstall, skyddskläder vid hanteringen av varje häst, inplastade boxar och ett evigt skurande, tvättande och dimmande med ett miljövänligt klor lyckades man till slut mota bort smittan.

– Det är ett under att vi lyckades hålla i gång lektionerna ändå, bara en ridlektion per grupp fick ställas in.

– Vi sänkte tempot på lektionerna för att ­spara på hästarna och anpassa oss till de som ­varit sjuka. ­Sedan mars är alla hästar friska – och har blivit världsbäst på att göra halt på kuppen.

– Våra elever har en stor del i att allt gick så bra och ska ha en stor eloge. Alla ställde upp på ett fantastiskt sätt. När vi satte upp en lista och bad om hjälp med att leda hästar på morgonen och kvällen, blev den fulltecknad direkt.

– Det är många i klubben som har engagerat sig både praktiskt och emotionellt under den här svåra tiden, säger Eva.

På Ullas äng trivs både elever och hästar.

Ponnyn Jusse (till höger) var svårt sjuk i kvarka. Vid utepremiären på Ullas äng var han klart piggast av alla. Men det var inga problem för Tyra som fick trygg draghjälp av Josefine och Silver Spark.

Nu är alla hästar friska och Jusse är busigast av alla när en av juniorgrupperna får rida ut på Ullas äng (döpt efter Ulla Håkanson som växte upp på Djursholms RK) för första gången på terminen. Återstår gör pappersarbetet och slut­notan, hittills har sjukdomarna kostat ridskolan över en miljon.

Ann Kjellser är ordförande i klubben och rider själv på ridskolan. Hon tvekade aldrig att ställa upp och skura boxar.

Jag brinner föratt fler ska få upp­leva hur man kan växa tillsammans med hästar.

– Vi har blivit duktiga på att kraftsamla kring både evenemang och tuffa utmaningar, säger hon.

Nu kliar det i fingrarna i klubben för att komma igång med alla aktiviteter. Det planeras för till exempel för sensommardressyr, den första tävlingen på evigheter.

Och så ska ju priset Årets ridskola firas.Högt på styrelsens agenda står hållbarhet och att se över hur verksamheten kan drivas på ett ännu mer miljösmart sätt. 

Trots att kön är lång till ridskolan satsar klubben också på att fler ska komma till Gärdestorp. 

Nyligen välkomnade man till exempel familjer från Ukraina för kompisfika och prova-på.

– Jag brinner för att fler ska få uppleva hur man kan växa tillsammans med hästar. Att jobba i styrelsen är ett sätt att ge tillbaka till andra så att de kan få uppleva samma sak. 

Djursholms Ridklubb

  •  Samarbete: Den ideella ridklubben och privata ridskolan samarbetar på anläggningen som ägs av Danderyds kommun.
  •  Hästar: 74 uppstallade hästar och ponnyer varav 68 skolhästar. 
  •  Lektioner: Cirka 950 uppsittningar/vecka. 
  •  Medlemmar: Runt 1 000 medlemmar i klubben.
  •  Personal: 24 personer, 15 heltider.