FÖLJ 

  • Logotyp för Facebook

Annons

    Hem / Reportage / ”Våga prata om ­sexuella övergrepp!”

”Våga prata om ­sexuella övergrepp!”

Ridsporten har skakats av flera fall av ­sexuellt utnyttjande. Nu frågar ridklubbar
runt om i landet efter verktyg och riktlinjer. ”Det gäller att vara supertydlig”, säger ­Anna-Carin Wettefors på Friends.

Metoo var som att lyfta på locket till en tryckkokare. Men trots alla vittnesmål står mycket kvar och stampar på ruta ett – att våga prata om saken. För när det kommer till kritan kan det fortfarande vara svårt för många. Varför?

– Det handlar om skam och skuld. Det finns fortfarande många tabun och en föreställning om att tjejer får skylla sig själva om de till exempel klär sig på ett visst sätt, säger Anna-Carin Wettefors, sakkunnig på Friends.

Friends är en barnrättsorganisation som jobbar för att alla unga ska känna sig trygga vare sig de är i skolan, ute på nätet, på träningen eller i stallet. I första hand vänder sig Friends till vuxna med kunskap och stöd om hur mobbning och kränkningar ska förebyggas och hanteras. Sexuella trakasserier och övergrepp är en del av det.   

Steg ett är alltid att våga prata, förklarar ­Anna-Carin Wettefors.

– Det är ett vuxenansvar. Om inte vuxna pratar öppet, vad sänder det för signaler till unga?

I en enkät till 1 700 vuxna och unga ledare i ridklubbarna förra året visade det sig att många ville ha verktyg, en plan för krishantering och tydliga riktlinjer för ledare, ridlärare och tränare att hålla sig till.

– En ledare kan vara 17–18 år. Så var går gränsen? I skolan är lärarna mycket äldre än eleverna. I ridsporten är eleven ibland dessutom ensam med ­ledaren. Det blir en stor maktobalans, ­säger Anna-Carin Wettefors.

Enkelt utryckt går gränsen för sexuella trakasserier där den som utsätts drar den. Det kan vara individuellt. Men verkligheten är sällan enkel. En till en början oskyldig sms-konversation kan i små steg leda till något annat. Det som kändes okej till en början känns plötsligt inte alls okej. Går det att säga nej då? Säga ifrån? Berätta? Eller är det bara att bita ihop, skylla sig själv? Självklart inte, menar Anna-Carin Wettefors. Ett nej är alltid ett nej, oavsett när.

Anna-Carin Wettefors tycker inte att det behöver vara så komplicerat. Bara alla, som sagt var, vågar prata öppet. 

–  Det gäller att vara supertydlig. Om en manlig ridlärare till exempel behöver rätta till sitsen på en kvinnlig elev kan han fråga om det går bra att ta tag i eleven och visa hur skänkeln ska ligga. Det behöver inte bli ett problem. Detsamma gäller ­tränare som vill visa sin uppskattning, uppmuntra eller trösta.

– Det handlar om att tänka till, inte skicka ett sms som kan uppfattas som en invit. Eller att lägga handen på axeln på ett barn som inte gillar det. Fysisk kontakt är olika för olika individer. Som vuxen måste du alltid respektera barns integritet. Du kan fråga: Vill du ha en kram? Inte bara ta det för givet. 

Om det som inte får hända ändå händer bör såväl förbund som klubbar ha riktlinjer för hur man ska agera. Och de ska vara supertydliga, menar ­Anna-Carin Wettefors. 

– Så fort en utsatt berättar ska det polisanmälas direkt. Vi upplever att många anmäler även om det troligen finns ett stort mörkerantal också, de som inte anmäler. Men ju fler som anmäler desto större resurser tillsätter polisen. 

Friends

Till Friends kan både barn och ­vuxna vända sig med frågor som rör ­utsatthet och mobbning, för att få stöd och råd. Det går att både ringa och mejla.

08 545 519 90

rThis is a mailto link