Annons

    Hem / Tävling / Hästvälfärd / Munkollen / Muntrappan

Muntrappan

Svenska Ridsportförbundets rekommendationer vid uppkomna bett-/betselskador i munhålan på häst. 

Trappsteg 1Akut bettvila - skador i munnen som kräver vila från alla typer av bett        

Mål: avläkning av skador - akuta och kroniska

Hästen ska under denna period vila helt från bett för att munnen ska kunna återhämta sig från de bettskador den erhållit. Hästen kan tränas normalt, men utan bett.
Observera att ett Hackamore lätt kan klämma slemhinnan i regionen för första kindtanden och bör därför undvikas om skador återfinns i detta område.
Exempel på bettlösa varianter som inte trycker in kinderna är ”bitless bridle” (även kallat ”cross-under” eller HHBB-huvudlag) och ”sidepull”.
Lämplig tid att låta tandutbildad veterinär undersöka hästen, denne kan även ge råd för fortsatt betsling.
Ryttaren bör här också ta hjälp att undersöka hur man arbetar med sin hand (undvika att arbeta med för hård tvingande hand).

Trappsteg 2.  Rehabilitering, skador i hästens munhåla - introduktion till avlastande betsling

Mål: hästen ska åter få förtroende för bett utan att riskera nya skador.
Förtroende för bettet handlar om förtroende för ryttarens hand. En “bra” hand är noga med en vältajmad eftergift (mycket missförstånd sker där hästen hålls stenhårt till dess att den går undan bettet bakom lodplanet). Hästen har då ingen sökning till handen, endast undvikande av den.

I detta steg fortsätts träningen med bettlösa alternativ, men nu börjar en avlastande betsling introduceras. Avlastande betsling anpassas efter skadornas art men kan till exempel innebära bettlyftare eller rak oledad stång med skänkel (hävstång) och kedja.
Viktigt att använda aktivt spänd kedja så underskänkeln på stången inte slår igenom mer än max 35-40 grader för att få en kraftriktning framåt-nedåt i munnen.
Är skadan av mer ”påbitande” karaktär kan vila från nosgrimma vara av stor vikt. 

Trappsteg 3Rehabilitering - introduktion till den betsling som önskas använda vid tävling

Mål: att få hästen att hålla sig frisk i munnen under träningsperioderna och hitta en betsling som även passar på tävling, utan att hästen skadas på nytt.

Fortsättningsvis varieras betslingen frekvent, helst inte mer än 2-3 dagar i sträck på samma betsling. Att variera betslingen är ett effektivt sätt att minimera risken för skador i munnen.
Det är viktigt att hitta olika varianter av bett och huvudlag som belastar på olika sätt för att en eventuellt mindre skada som kan uppstå, hinner läka av innan den blir större eller kronisk.
En bra variation kan vara att ha tre huvudlag, ett bettlöst, ett med en avlastande inverkan och ett som är anpassat till den tävlingsdisciplin hästen används i.
Det går även att variera genom att exempelvis använda två tyglar till ett pelham, på många typer av bett går det att variera vilken ring tyglarna fästs i, använda delta osv.
Allt beroende på vilken typ av skador hästen tenderar att få. Typen av arbete och inverkan av ryttarens hand är naturligtvis också synnerligen väsentligt! 

Trappsteg 4.  Normalisering - återgång till träning och tävling

Mål: Att hitta en kombination av huvudlag och bett som varieras på ett sätt som häst och ryttare trivs med och håller hästen frisk.

Här kan ett eller flera av betslingsalternativen justeras så att man uppnår ett sätt att hållbart fortsätta träna och tävla sin häst. Det är fortfarande av vikt att förstå att ett skadat område har större risk att skadas igen då vävnadens förmåga att tåla belastning kan ha försämrats. Det är en stark rekommendation att fortsätta med en frekvent variation av bett och huvudlag. 

Blödning

Enligt Svenska Ridsportförbundets TR I gäller att om häst blöder, har sår eller märken orsakat av ryttarens inverkan, till exempel har blod/sår i mun, innebär det alltid avstängning och/eller startförbud, oavsett ryttarens avsikt. 

Blod, sår eller märken orsakat av annat än ryttarens inverkan, exempelvis om hästen bitit sig i tungan eller munnen, innebär inte automatisk avstängning utan bedöms från fall till fall. Sker det under ritten ska den omedelbart avbrytas.

Blödning beror oftast på utrustning och användning. Det är mycket ovanligt att en häst biter sig så illa att det blöder ur munnen utan att man har fört in ett bett i munnen och sedan använder hästen. Ofta när hästen får bitskador i tunga eller i kind är det för att den försöker skydda sig mot bettet eller tygeltagen.
Kan också uppstå om den blivit skrämd eller ridits i ”rollkur” (otillåten böjning av hästens hals med överdriven kraft på ett aggressivt sätt).
Rena tungskador beroende på att hästen själv biter sig är alltså ovanliga och läker relativt snabbt.

Väl anpassad utrustning och skonsam ridning/körning är således bästa sättet att undvika munblödning!

Tidsaspekter

Hur  lång tid varje steg tar är starkt avhängigt till de skador som fanns från början.

För att tydliggöra och gradera skadors omfattning och påföljande startförbud enligt TR I samt rekommenderat tävlingsuppehåll, har Ridsportförbundet även tagit fram en mer veterinärmedicinsk bedömningsmall, MUNSTEGEN.

  • Trappsteg 1. Här är tanken att hästen ska vila ifrån bett till dess att alla skador läkt av, detta kan ta alltifrån några dagar till några månader. (se MUNSTEGENs skadegradering II-V) 
  • Trappsteg 2. Även här är det avhängigt skadan/skadornas omfattning, karaktär och orsaksgrund (relativt frekvent med flera skador samtidigt). En häst som själv har skyddat sig genom att lyfta upp bettet mellan de främre kindtänderna (P2:orna), slitit ner dessa och har ett inlärt beteende att göra såhär, (kan liknas vid att bita på naglarna), kommer behöva lång tid och klok ominlärning för att kunna lära sig hantera bettet korrekt.
    Jämför detta med den hästen som i grunden hanterar bettet korrekt, har korrekt betsling men vid något enstaka tillfälle sprallar till det och råkar skada sig. Där räcker det att såret läker och efter ett par ridpass så är man på banan igen. (se MUNSTEGENs skadegradering II-III). Om hästen ska ha en möjlighet att lära om sitt förhållande till bettet måste ryttaren också lära om sin relation till det. Ryttaren måste alltså ”skola sin hand”. 
  • Trappsteg 3. Här ska man ha kommit i mål med Trappsteg 2, hästen är trygg och komfortabel med sin betsling och man önskar utöka bettgarderoben till något man kan tävla med. Hur lång tid detta tar kan till viss del alltså bero på gren. Är det hoppning kan man ju tävla utan bett om man önskar och kan då i princip hoppa över samtliga steg. Är det dressyr och kandar man ska ha, är det av yttersta vikt att verkligen veta hur man betslar med kandar. Det är av stor betydelse att inte släppa variationen i betslingen, utan att man fortsätter med det man gjort i Trappsteg 2. (se MUNSTEGENs skadegradering I) 
  • Trappsteg 4. Detta är slutsteget, där man tänker att ryttaren ska fortsätta med detta på denna och andra hästar. Tanken är att hitta utrustning som hästen kan hålla sig skadefri med. Det är viktigt att förstå att denna utrustning inte nödvändigtvis är samma för alla hästar eller alla ryttare/kuskar. Förhållanden kan även ändra sig vid ryttar/kuskbyte! 

Muntrappan med rekommendationer är framtagen av Svenska Ridsportförbundets Hästvälfärdsråds referensgrupp Djurskydd, Smittskydd och Antidopning och dess veterinära hästodontolog Ylva Rubin tillsammans med tandutbildade veterinär Nina Roepstorff, Hästvälfärdsrådets veterinära hästspecialist Anna Eriksson, samt förbundsveterinär Peter Kallings.