Text: Sofia Johansson Foto: Mattias Burling

En av de viktigaste sakerna en ryttare ska göra dagligen är att visitera hästen. Det handlar bland annat om att se om den har några sår, är snorig och om den har ätit och druckit som den brukar. Om detta görs varje dag är det lättare att upptäcka när något inte är som vanligt. En del av visiteringen är att titta i och runt hästens mun. Är något annorlunda? Finns det sår eller skav?
Skador i och runt munnen kan uppstå av olika anledningar och det är viktigt att en häst som har sår inte tränas eller tävlas.

Hos Järfälla Ryttarförening utanför Stockholm är munkollen en del av de dagliga rutinerna i hästhanteringen. Ansvaret ligger hos den utbildade personalen som visiterar hästarna regelbundet, men tanken är att även ridskolans elever ska få en inblick i hur det går till. Målet är att de ska lära sig och förstå varför det är viktigt och hur det går att undvika att hästar får sår eller skav i munnen.
– Jag tycker att det är jätteviktigt att lära våra elever från grunden hur de ska kunna se och veta hur de ska göra med hästarna. Precis som när de exempelvis ska titta på benen vid en visitering vill jag att det även ska gälla munnen, säger Anna Tholander, verksamhetschef.

Innan eleverna får testa visar Anna Tholander hur det går till. Hon tittar och känner efter om ponnyn Oslo har några skav på nosryggen eller under hakan där nosgrimman sitter. Sedan kikar hon på ut- och insidan på läpparna och vänder mungiporna lite utåt för att titta efter sår. Det är viktigt att vara försiktig. Även om hästen inte har några tänder vid lanerna är det bra att vara varsam.
–Det vet jag av egen erfarenhet, säger ridläraren Jenny Liljedahl och skrattar lite.

Sedan är det dags för Astrid Lantz Wallin, 16, och Olivia Mörk, 16, att prova. De är elever från Ridsportgymnasiet i Strömsholm och är på APL (arbetsplatsförlagt lärande) på ridskolan. Nu verkar dock Oslo ha kommit på att han hellre vill äta hö så först blir det lite utmanande för tjejerna att få honom att fokusera på dem, och det blir tydligt hur bra det är att vara två som kan hjälpas åt.

Medan Astrid Lantz Wallin håller i Oslo med ett grimskaft känner Olivia Mörk på nosryggen och under hakan. Där finns inga skav. Bra. När de ska kolla inne i munnen passar Oslo på att testa dem igen. Han höjer huvudet så högt han kan, men med tålamod och samarbete löser de även detta. De får båda prova att öppna mungiporna och försöka vända dem utåt för att se och känna efter om det finns sår eller tryckskador.
– Det är lite svårt men känns hårdare i mungipan på den högra sidan. Men jag känner inget sår, säger Astrid Lantz Wallin.
Olivia Mörk håller med. Även Anna Tholander bekräftar att hon känt och sett samma sak.
– Han har inte sår nu, men det går att känna att han nog har haft sår där tidigare för det är liksom en valk på ena sidan, säger hon.
–Det vi kan göra är att smörja in mungiporna med lite vaselin om de är torra. Det kan förhindra nya skav.

Hos Järfälla Ryttarförening har nybörjareleverna teori sex gånger. Då går de igenom i hästens beteende, dess utrustning och hur hästen ska skötas före och efter lektionerna. Sedan byggs hästkunskapen på med återkommande teorilektioner, teoriveckor och clinics.
– Men tyvärr har det varit få elever på en del av dessa lektioner. En del tycker redan att de kan allt och att de inte behöver komma då utan bara när det är ridning, vilket har varit väldigt tråkigt, säger Anna Tholander.
Ridskolan har därför genomfört en enkätundersökning om vad eleverna vill lära sig mer av och analyserat vad som lockar mest . Och det har gett resultat. I grupper där det tidigare bara kommit ett par stycken är numera alla där. – Jag tycker att vi har lyckats höja statusen på teorin och det har lett till att fler har kommit. När vi fått eleverna att vilja lära sig blir det full pott även på teorilektionerna, säger Anna Tholander.

Hon ser också ett ökat engagemang i frågor som rör hästvälfärd.
– Intresset har blivit mycket större nu än tidigare och många förstår att det är en så viktig del.
– Att vi lockar fler elever till teorin märks även på våra ridlärare som nu verkar tycka att det är roligare än förut. För när ingen kom tyckte ju inte heller personalen att det var roligt att ha de lektionerna. När eleverna är mer intresserade blir ju även vi i personalen ännu mer intresserade av att lära ut det, säger hon .

Det viktigaste är såklart att jobba för att det aldrig ska bli några sår eller skav. En del i detta är att utrustningen passar. Varje år undersöks ridskolehästarnas munnar och tänder av veterinär eller hästodontolog, som ger råd om vilka bett som kan vara lämpliga.
– Vi har många raka bett eftersom veterinären har sett att det är bra för våra hästar. Vi har också olika träns och nosgrimmor och även några bettlösa som vi ibland använder till vissa hästar, säger Jenny Liljedahl, utrustningsansvarig.
En annan del är även att utbilda eleverna under ridpassen.
– Att få ryttaren att förstå att de måste ha en stilla hand som vågar ge eftergifter så att hästen vill söka sig framåt och komma i balans utan att vi stör den, säger Anna Tholander.